Då har man suttit på kostymnissetåget i 2 timmar på väg hemåt. Är faktiskt halvskönt att få komma hem igen, även fast jag haft det superR i Östersund.
Men som det fantastiska ordspråket lyder; borta bra, men hemma bäst.

Och för er som inte vet hur jag rest (nämner inga namn Emelie) får ni se det HÄR: